Ovanligt tyst

Det är värsta vårvädret ute och jag borde vara på bra humör. Men är ensam. Ensam med lille Nela. Borde uppskatta och ta vara på tiden. Men känns så tomt.. så fel. Sambon jobbar och Summer är hos sin pappa. Jag hade sett fram emot att ha lite egentid med Nela, att få vila, att få ha min egentid när hon sover, att kunna städa utan att det är leksaker överallt (att städa när man har småbarn är som att skotta snö i snöstorm). Men det är för tyst, för konstigt och för stelt.
Istället sitter jag här med Nela halvsovandes i soffan och bebismyser. Har inte lust att göra så mycket annat just nu.
När hon har somnat ska jag kolla på Top model avsnittet från igår och äta frukost. Sen hoppas jag att energin kommer.