Mobiluppdatering

Har haft ett par tuffa dagar på sistone.  Har kännt mig väldigt ensam och bortglömd. Vet att jag borde vara glad över vad jag har (missförstå mig inte. Mina barn och min sambo är allt) men ibland orkar man bara inte mer. Det har kännts som att jag har fått göra allt, och lite som att jag varit ensamstående. Att jag inte fått sova har bara gjort det värre. Ni vet, när man tillslut tappar orken och bara går på automatik? När man inte orkar bry sig mer?
Är på väg "upp" igen.  Men för mig tar det tid att komma till rätt nivå igen.

På tal om sömn. Jag vet varför Nela varit så extremt jobbig på nätterna. Såg häromdagen att hon börjar få en tand. Den har snart sprukit ut helt. Inte så konstigt att hon varit ledsen, hon har ju haft ont. Har gett henne alvedon två kvällar i rad nu. Jag harfått sova betydligt bättre. :)
Men jag får lite dåligt samvete.  Nästan skäms över att man varit så trött och irriterad på henne,  så har hon haft ont. Stackaren! 

Det är så mycket som händer med henne nu, och som hänt på så kort tid.
På bara ett par veckor har hon lärt sig sitta själv. Ammar bara på nätterna (ibland som mellanmål), hon har fått en tand.. sen är det annat så som vaccination,  medicinering och långa sjukhusdagar.
Nu ska vi till sjukhuset sista gången på onsdag,  sen är vi på rätt dos. Sen är det återbesök i Malmö i slutet av månaden. Ska ta kort igen nästa vecka på hennes smultronmärken, så får vi se hur stor skillnad det blivit med propanololen med. :)

Nä, nu ska jag se till att få lite sömn innan Summer ska lämnas på dagis i morgon.  Godnatt!