torsdag 21 februari 2013

Dop och Dagis

Det är två ämnen som är heta samtalsämnen här hemma nu.Dopet tycker jag är grymt jobbigt. Jag vill helst bara se att det är över. Det är inte det att jag inte vill döpa Nela, för det vill och ska vi. Men jag tycker det är jobbigt eftersom det bara är min släkt som kommer, och ni som känner mig vet att jag inte har så bra kontakt med dom. Att bjuda dom "bara för att", och att allt kommer bli så påtvingat känns jobbigt. Ni vet när man måste vara glad och trevlig mot personer man bara vill bort från. dom enda jag känner mig glad över som kommer är min bror, hans tjej och deras barn. Dom andra kan kvitta. Min familj och släkt är långt ifrån som alla.
Eller ja, sambons syster från USA kommer över med till dopet. Därför känns det med jobbigt. Hon har inte träffat dom innan, och jag vill inte att hon ska få en falsk bild av hur förhållandet till min familj är. Sen är dopet här i Sverige låååångt ifrån hur det är i Polen (hon kommer ju därifrån). Där har man värsta festen och 5 rätters middag, och alla från bådas släkter kommer. Det är fest från förmiddan till kvällen.
Här har vi bara kaffe, kaka och  tårta i församlingshem där alla längtar efter att få åka hem igen.
Yttligare en sak är att jag inte hittat någon doplåt till Nela. Jag vill ju att låten ska betyda någonting för oss med, vi ska liksom känna någonting när vi hör den.
Min doplåt till Summer var Martina McBride - In my daughters eyes. Det är liksom vår låt och den betyder jättemycket för oss, framförallt för mig.

Som sagt. Dopet känns bara jobbigt just nu och jag önskar det vore över redan.

Dagisansökan ska jag skriva ut och skicka in nästa vecka tänkte jag. Jättelånga köer här i byn och jag vill inte riskera att Nela hamnar i grannbyarna. Det blir väldigt krångligt då.
Sen, vilket dagis? Är jättenöjd med utedagiset Summer går på, men det kommer bli en omväg att gå dit sen när Summer börjar skolan. Fundera, fundera!
När är egentligen bra tid att börja skola in? Summer började dagis när hon var 13 månader. Då var hon redo. Men det är så olika från barn till barn. Sen underlättar det ju enormt om hon kan gå när hon börjar på dagis, speciellt om det är utedagiset vi väljer.


Många frågor och mycket att klura över.
Hur gör ni när det gäller dop? Stort? litet? i kyrkan? i trädgård? vilka bjuder ni? har ni tips på någon doplåt?
När har ni tänkt skola in era små? Eller när skolade ni in dom?






7 kommentarer:

  1. Tänkte ha ett ganska "litet" på drygt 30 personer(!). Men det är bara min familj som kommer (mor- och farföräldrar, mammas syskon, pappas syskon, deras barn, min kusins fästman, min "bror" från Göteborg och hans mamma och syster och kanske hennes man och Andreas.

    Hur tänker du med doplåt? I kyrkan tänkte jag att jag vill ha Tryggare kan ingen vara och Du vet väl om att du är värdefull.

    Jag ska ta reda på lite med skolan och sen ska jag skicka in papperna som jag ringde hem för någon vecka sedan! Men tänkte där efter jul nästa år :)

    SvaraRadera
  2. Har 3 odöpta barn.
    Många som funderar på varför man väljer att Inte göra det.
    Sen så är du inte ensam om att göra val. Släkten är inget man väljer men man har all rätt all välja bort om man mår bättre så . Har själv gjort det. Mor, far o mors sida undantag min bror o mormor <3

    SvaraRadera
  3. Har 3 odöpta barn.
    Många som funderar på varför man väljer att Inte göra det.
    Sen så är du inte ensam om att göra val. Släkten är inget man väljer men man har all rätt all välja bort om man mår bättre så . Har själv gjort det. Mor, far o mors sida undantag min bror o mormor <3

    SvaraRadera
  4. Svar ang bumbo.
    Jo hon älskar att sitta i den o blir lugn. Sitter o picklar med händerna sina o flinar . Om hon får välja sitter hon länge länge men vi tar upp henne efter kanske 10min. Hon är mkt stark vår tjej så det funkar bra då bumbon

    SvaraRadera
  5. Stödjer högt upp på ryggen. Väl investerade 150kr för bumbo med bord :) hur gamla är dina barn?

    SvaraRadera
  6. Det gav sig Lixom självt med föräldrarna. Har fått klara mig utan de typ hela Livet. Skilsmässa vid 6års ålder . Sedan dess har man aldrig haft ngn fast punkt förrän man själv flyttade vid 17års ålder. Då började mitt liv kan man säga. Har en far som tror han är 25 och en mor med psykiska problem. Det senaste året har jag gift mig köpt hus och fått barn, fick ett grattis på mobilen när jag va på bb annars inte ett ljud. Förstår du nu att de

    SvaraRadera
  7. Inte är så svårt att göra valet att bryta? Nu var detta en mkt light version. Jag har haft vännerna som familj. Aldrig hart trygghet i familj.farmor farfar o mormor har dock alltid funnits där ❤

    SvaraRadera